Revanschen!

Ha! Vad spelar yttre omständigheter för roll, när man är ute efter REVANSCH! I en isande snöig vind, möttes vi Uppland. Vi, det är Swedes on Tour1, SoT, och Team Sweden, TS.
Det första som hände, var att TS tvingades att avslöja sin JOKER, innan vi kunde starta  Initieringen.

SoT-laget gissar - och TS ljuger friskt när de svarar på frågorna.

Nu var de väldigt ovilliga, så SoT var tvugna att gissa några gånger, innan avslöjandet kom - via en tomtemössa. Välkommen in i gänget, Lisa.

TS täcker av sin Joker, Lisa

 

Därefter kunde SoT Initiera TS. Initieringen bestod i en koll av förmågan att med visselpipa styra sin blindbock till de förlorade SG flaskorna (eg. för de mindre vetande = Sloe Gin)

Undertecknad har just blindbockat Jörgen som förste man ut.
Inga styrde medels visselpipa och vissa röstresurser

Efter att ha tömt den goda blålila, bar det av på gott engelskt sätt, i en trailer.

Alla knöades in, vana som ovana!

Om man bortser från den lilla, lilla dikeskörningen så gick resan galant. Vi var ju många som kunde kliva ur och skjuta på upp ur diket. Resan tog en stund och när kamp- och dryckes-sångerna var slut, hade Kristina en uppsättning andliga sånger, som de flesta kunde i alla fall refrängerna på , så vi tog dem också.

Väl framme vid gränsen, vidtog en gränskontroll. Slarviga TS hade naturligvis lämnat sina handväskor och plånböcker i bilarna vid Sjövillan, så hur de skulle ta sig över gränsen fick de lösa själva. Passen, utfärdade av Revanschmyndigheten i Stockholms län, gick i och för sig att köpa (på Turkiskt vis) vid gränsen, - men utan pengar...?

Någon halade upp ett gömt bankkort och räckte över till Tullmannen och det tycktes lösa sig...

HMMMM Passkontroll!

SoT måste naturligtvis kolla körvana på vänster sida. Inga hade aldrig kört 4hjul, så lagkamraten Jörgen fick stötta. Alla i TS körde en runda ner till en rondell just bakom kröken och så gott som alla körde fel in i rondellen. Där fanns en alcopolis med alcometer som var avslöjande! Vi skulle snart få veta hur bedömningen over -all blev.

Inga/Jörgen

 

Alcopolisen Torbjörn redogör för resultaten av sina kontroller; det var inte nådigt för TS.

Månne de klarar en englandsresa...

Den första tävlingsstationen kom raskt därefter, ett Lost Gin-sök inne i en hall - i alla fall inomhus, något som de flesta var tacksamma för. Där möttes vi av dagens domarteam, Team Tiblom.

Team Tiblom, beredda på ALLT!

Tina börjde från SoT och Rabalder klarade uppgiften med glans. TS Peter och Cobber stod på tur. När Cobber väl förstod uppgiften löstes den fint som snus! All heder åt Cobber!

Cobber vande sig lite för snabbt vid ginburkarna - kan han känna sin husse bättre än man tror?

Nästa station var en Pub station, Karinas och utmanaren var Kristina. Innan tidtagare Robban knäppte av sluttiden, skulle apporten vara urdrucken.

Krisitna har skickat och Karina är beredd!

En Guinessburk och en ölburk på en sten över en damm, spårat och klart - en baggis kan tyckas. Nu ansåg dock ingen av de båda labradorherrarna att det behövdes mer öl där och om det skulle vara, så fick damerna hämta själva! SoT;s representant är en hejare i den genren, så naturligvis vann SoT den stationen. På tid.

Skidskytte är ju som bekant en OS-gren och varför ska vi vara sämre?
Dags för Bitte och Jörgen att visa framfötterna: Skida, skjuta ner dummies fästa i ballonger,2 st,  apporteras av hund , retur på skidor och på tid.

Lite taktiksnack med apportören Riko

Ut i djupsnön med skidorna, som inte bar alls, sköt ner ballongerna, missade några av de 5 skotten, men lyckades få hem apporterna och satsade järnet tillbaka....

......lite för hårt över kantdrivan och föll som en fura!

Bösspipan fylld med snö, så självklart kunde inte TS skjuta med den, utan vi fick ta till plan B.

Själklart är vapnet tömt på ammo, magasinet är urtaget vid returen!

Jörgens tur att pröva skidorna. Breda fina som skulle kunna bära - men ack, de gamla remmarna höll inte fötterna på plats!

Inga problem med det - Jörgen tar saken i egna händer och ger sig iväg mot skytteuppgifterna.

..fast plan B var pistolskytte. Gick inte så bra så det blev straffrunda. Mer poäng till SoT.

Nästa uppgift hade lämligt kallats Swedes! Det var Ann Majs dirigeringsstation och Inga hade valts från TS.

Dirigeringen skulle utföras från ett jakttorn och apporten var en swede (kålrot).

Kenzo funderade lite, men välskolad som han är löste han uppgiften med bravur!

Malligare kålrotsbärare får man nog leta efter :-))

Ann Maj och Mark ska försöka matcha tiden.

Skynda, skynda...!

-och lyckas ganska bra! På snabbare tid - mer poäng till SoT.

Nu följde en lunch, - vi ska inte gå in på soppäventyret, men vi kan ju säga att Susanna stod för en räddning på mållinjen! Alla behövde värma sig och varm soppa är en uppskattad lunch kalla dagar. Tack för det!

Två stationer kvar, Patricias Vargavinter och Ingers Get over. Lisa var TS representant, Patricias förde SoT:s flagg och det var hennes tur att börja. Mille gick som en kanonkula, apporten bärgad. Lisa och Hobby nästa. Hobby skickades ut, sökte länge i området men fann först inget lämpligt föremål att bärga. Så småningom fattade han att Vargen-det var hans apport!

Mycket Mallig Apportör!

Bra jobbat av TS!

Sista stationen var en dirigeringsstation vinkla och hämta en apport i ett träd.

Tassa och Annas tur att starta och de verkade ha tjuvtränat.

Inger och Quail försvarade SoT:s färger och de borde gå som en dans.
-Men nu var TS lite desperata och var beredda att göra det svårare för Quail, lyckades något också, men Quail löste ändå uppgiften på ett bra sätt.

Domarna hade synpunkter på "störningar!  :-))

Återfärd till Sjövillan, till den hägrande lördgsmiddagen. På sedvanligt sätt var den väl förberedd av värdfolket, med benäget bistånd av oss andra i SoT.

Vi hade under middagen naturligtvis en prisutdelning och alla (nästan) priset gick till TS.

Utom vinsten av REVANSCHEN förstås.
Domare Tiblom höll en eminent motivering till prissättningen, om än knappt så gick segern till SoT!

Vi hade länge väntat på TS kampsång och nu kom den - med  besked! Inte bara sång, en del svåra uppgifter också, där Patricia skapade den bästa mössan/hatten och Inga var OUTSTANDING i slutklämmen!

Kiknade gjorde vi av skratt!
All likhet med kända personer här förnekas bestämt.

Tack alla som var involverade på olika sätt i denna SoT-REVANSCH!

För er som är roade av fler bilder, så finns det på
http://picasaweb.google.com/Jaktlabrador/Revanschen#

Alla bilder är tagna av Jill Raneryd, som var Hof-fotograf

ps

Vi hörde mummel vid vårt bord, om en HÄMND?

.som sagt, hemkomna nu från Norfolk

Hade -som vanligt- rätt tur med vädret! När vi skulle hyra bil vid ankomsten, så råkade det bli en Volvo SUV, modell större :-)), istället för Focusen som var beställd. Fint som snus, åkte mycket bekvämt, så tack tack Herz!
Vi lunchade med Mike, hejade på Peter L och landade direkt i hettan, inledde samma kväll med rabbiting hos Glynn.
Kallt blev det i slutänden, med vass snö i ansiktet på hemvägen. Men kul är det!
Missade Phil eftersom vi blev lite sena, de hade brått hem.
Nästa dag var det muntjac som gällde morgon och kväll - inte för mig förstås, jag kan stå över det, men killarna är ju eld och lågor. Shoppade lite med Sarah killarna istället, kul det med!

Willy mannekängar med skjutjacka i loden. Skitsnygg rock!

Torsdagen bjöd på harjakt så det stod härliga till. Gick väl sådär, fick inte jättemånga på mig, men dagen var en rekord dag i antal harar. Nog rekord i antal skyttar också, gissningsvis 100 trodde man.

Fredag stod hare och kanin på schemat, i fruktodlingar, jättespännande och roligt men inte helt enkelt. Trött blir man i alla fall av att vara på helspänn en längre tid.

Bild från det allra heligaste; trailern som kör skyttarna;
Fredagens jakt. I öppningen syns Paul och Glynn.
Jakten var med terriers som drivande hundar.

Här står vi i änden av vinbärsodlingen, väntar med spänning!
Närmast är Björn, sen Torbjörn - som förresten visade upp ett utmärkt skytte genomgående...

....hur mycket vinbär som helst!

Lördagen var delvis solig, faktiskt med lite vårkänsla. Oj vad tiden går fort!
Harjakt igen, med lite färre inblandade och jag hade en mycket bättre dag.

Sista såten på lördagen.
Vi stod med vinden i ryggen - inte som allra bäst placerade just här.
Hararna har gott väderkorn.

Precis bakom oss var en stor hägnad med slaktgrisar, utegångs.
Tänk vad mycket roligare de har under sin livstid.
Undra på att baconet är gott!

Fast under fredagen hade Maria ringt och varit lite bekymrad; min koncentration var inte helt fokuserad på hare faktiskt, utan hade henne på tråden "on and off "; hur som helst så åker hon nu tillbaka till Irland och jag hoppas hon kommer hem en vända också. Berättar mer när vi träffas...

Och Kian startade direkt efter en veckas vila  :-))

Lycklig kille!
Hem kommen från Norfolk

Tvångsförflyttad mus

Bär som sagt in ved några gånger per dag och lyckades med konststycket att i veden få med ett musbo!
Det var lite tussar i traven som genast åkte ut - tussarna alltså  ;-))
Tänkte inte mer på det, förrän en liten, liten, pytteliten musunge kom kilande ut ur traven och in under ett skåp i rummet. Såg den bara snabbt, men undrar om det inte var en näbbmus och då är jag inte så orolig. De brukar inte komma i så den flyttar väl ut igen - hoppas jag. Hörde den sedan knapra i en av kartongerna i vedtraven ingen nästa dag, hmm jag tror i alla fall att det var den...
Jobbar mig neråt i vedtraven nu för att avsluta besöket.
Annars har vintern - liksom förra vintern, varit praktiskt taget musfri!
Ovanligt här.

-27 i lördags

-och ingen bil som startar!
Monterar in en motorvärmare nu när jag är i Stockholmstrakten.
Men  vackert är det, kolossalt vackert!
Närmaste aktivitet nu är harjakten i Norfolk i början av februari.
Det är KALLT där också.
Från Turkiet rapporterar maria snö och c.a -5. och elvärme med regelbundna strömavbrott.
Tacka vet jag elda i järnkaminen och bida tiden... trösta sig med min nya passion, hemgjord guacamole! Med eget skurna morotschips.
Pröva!